måndag 20 mars 2017

Mina barn

Det är märkligt med minnen.
När Fredde föddes drog det lite ut på tiden så pappa  hann med att åka till Backholms och äta lite kvällsmat med morfar Olle och inta en snaps, sen behagade han komma till världen.
Håkan, då var det en superfin vårdag och jag jobbade i trädgårdslandet i V.Hoby. Fick värkar på kvällen och lite senare kom nästa kille till världen.
Jenny föddes mitt i mina studier. Hej o hå, två dagar efter var det tenta. Pappa var nog första verkliga hemmapappa.
Ved ni har stått ut med, på gott och ont,.vi levde ett härligt och roligt liv. Entreprenörer med nya idéer hela tiden, flyttade stup i ett och förändrade ert liv hela tiden.
Trots allt har ni växt upp till fantastiska individer var och en på sitt viss och jag älskar er och kommer alltid att göra det precis som ni är. 
Varför dessa tankar? Kanske för att jag har en son som fyller år imorgon.
Ibland känner jag mig som om jag sviker när vi valde att bo i Frankrike, men å andra sidan har vi haft så många fina somrar här. Jag saknar alltid mina fina barnbarn, men så tänker jag på vänner där barnen flyttat till Nya Zeeland eller Australien. Då känner jag mig lyckligt lottat för vi ses ändå några gånger per år.
Jag är så så stolt över våra fina barn, som nu inte kan kallas barn längre, men blir förblir alltid det för mig.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar